lowcase

Arkiv för kategori ‘samhälle’

ZENS MEDVETANDE, NYBÖRJARENS MEDVETANDE .1

I etik, Filosofi, Moral, Religion, samhälle, zazen, zen den april 14, 2008 kl 12:48 e m

”Det är visdom som söker visdom”

Utdrag ur Zen Mind, Beginner´s Mind av Shunryu Suzuki

 

Människor säger att det är svårt att praktisera Zen, med det är ett missförstånd om varför det är svårt. Det är inte svårt på grund av att man sitter i en position med korslagda ben, eller för att uppnå upplysning. Det är svårt för att det är komplicerat att hålla vårt medvetande klart och vår övning ren på ett ursprungligt sätt. Zenskolan utvecklades efter många år efter att den var etablerad i Kina, men på samma gång blev den mer och mer oklar. Men jag vill inte tala om Kinesisk zen eller om zens historia. Jag är intresserad av att hjälpa dig att hålla din praktik oförfalskad. I Japan har vi frasen shoshin som betyder ”nybörjar sinne”. Målet för vår praktik är att alltid hålla nybörjarsinnet. Anta att du reciterar Pranja Paramita Sutra en gång. Det kan vara en väldigt bra recitation. Men vad kommer att hända om du reciterar den två gånger, tre, fyra gånger eller flera? Du kan lätt förlora din grundläggande attityd emot den. Samma sak kommer att hända i din övriga zenpraktik. Under en tid kommer du att behålla ditt nybörjar sinne, men efter som du fortsätter att praktisera ett, två, tre år eller mer, trots att du utvecklas något, så kommer du troligtvis att förlora den obegränsade innebörden i det ursprungliga medvetandet.

 

För Zenstudenter är det viktigaste att inte bli dualistiska. Ditt originella sinne innehåller allt i sig självt. Det är alltid rikt och tillräckligt i sig självt. Du bör inte förlora detta tillräckliga tillstånd ur medvetandet. Detta betyder inte ett stängt medvetande, utan ett tomt medvetande och ett medvetande som är redo. Om ditt sinne är tomt, så är det förberett på allt; I nybörjar medvetandet finns det många möjligheter i expertens medvetande är det få. Om du diskriminerar för mycket, så begränsar du dig själv. Om du är för krävande eller för girig, så är ditt medvetande inte rikt och självtillräckligt. Om vi förlorar vårt tillräckliga medvetande så förlorar vi våra föreskrifter, vi bryter vårt avgivna löfte. När ditt medvetande blir krävande, när du längtar efter något, kommer du slutligen att missbruka dina egna löften: inte ljuga, inte stjäla, inte döda inte vara omoralisk och så vidare. Om du håller kvar ditt originella medvetande så kommer löftena att hålla sig av sig självt. I nybörjarens medvetande finns inte tanken ”Jag har uppnått något”. Alla självcentrerade tankar begränsar vårt oändliga medvetande.

Kolesterol bluffen

I etik, kolesterol, Läkemedel, Moral, Revolution, samhälle, Vård den april 12, 2008 kl 11:05 f m

Ett varningens finger för den uppförstorade farligheten med för höga kolesterolvärden. Tvärt om är jag av uppfattningen att för låga värden av kolesterol är skadigt och upphov till bland annat Alzheimers sjukdom. Idag pågår en process där man ska avgöra om dom fem läkemedlen som finns på marknaden bara utgör en bluff, Amerikanska staten förbereder en stämning, samtidigt skriver fler och fler läkare ut dessa mediciner (säkert bara en av flera tvivelaktiga läkemedel som läkemedelsbranschen har lyckats sprida och göra viktiga, se Lyckopillren, Viagra m.fl.). En bluff som går ut på att skrämma upp patienter för riskerna för hjärtåkommor, som hjärtinfarkt och andra blodproppar. Det som är farligt för kroppen i dessa sammanhang är Transfetterna, allt människotillverkat och allt förädlat från margarin till socker. Det som ses som viktigt för att lösa upp klumparna i blodkärlen är Celén, Kalium, Vitamin C och Vitamin E, mer motion och mindre stress. Vården är bra på att hantera hjärtsjuka framförallt inom operation men frågan är om det inte är dom som har skapat sina patienter. Jag vägrar att ge upp min tilltro till vården och de vetenskapliga metoder dom använder men gång på gång visas motsatsen upp. Dels av egna dåliga erfarenheter och dels av vänner och bekanta som får genomgå felbehandlingar. Önskar att vi inte såg med så starkt tilltro till läkemedel och bortoperationer av dåliga organ. Idag grundar sig vården på Antibiotika och Kortison (steroider, framställda på konstgjord väg) och dessa ämnen har snart påverkat oss människor mer än något annat, religion inräknat. Jag kommer framöver att först se till alternativen innan jag söker hjälp av en läkare inom den traditionella vården.

 

 

Varning för hunden!

I Hundar, Moral, samhälle den april 11, 2008 kl 11:34 f m

Hunden hoppade upp och bet damen i armen. Detta hände utanför ICA, där en hund stod bunden. En utav flera händelser jag personligen bevittnat (ni vet säkert flera). Det vanligaste är att hundar ger sig på andra hundar. Men detta är deras naturliga ”vilda” beteende om inte matte eller husse är den som bestämmer. Hundar är på modet men få vet vilket ansvar det innebär att skaffa en hund. Tur är att dom flesta skaffar små hundar som dom orkar hålla i, men dom är oftast helt okontrollerade. Min pappas hund blev biten av en schäfer igår och i den situationen klappades Schäfern men snälla ord som: ”Det är en snäll hund som du inte behöver bita” (detta blev en belöning för det aggressiva beteendet, för hunden förstod inte vad husse sa). Suck. Vart ska man börja? Dom flesta har helt fel attityd till sin hund. Att disciplinera och sköta om sin hund med motion och kärlek gör att hunden blir lyckligare och lugnare. Den vet sin plats i rangordningen och behöver inte vara på vakt eller kontrollera sin omgivning. För det gör matte! Dom ska vara undergivna, alla andra och främst matte eller husse. Dom ska vara lydiga, kunna ta kommandon som; Hit! Sitt! Fot! Dom bör klara linförning, alltså kunna gå fot vid Husses sida utan sträckt koppel. Klarar man inte denna disciplin av sin hund bör man inte vistas ute bland barn, vuxna och andra djur. Man ska vara tydlig men inte överdrivet hård. Det är lätt att överföra aggressivitet till sin hund. Bli inte arg. Hundar styrs mycket av känslor som dom möter exempelvis rädsla och denna känsla ”triggar” dom. Så när din hund börjar visa sitt aggressiva beteende låt oss säga mot en annan hund. Gör då en tydlig markering med kopplet och sätt ned hunden. Visa att du är nummer ett. Fortsätter beteendet så var ännu tydligare. Man behöver mycket tålamod när man tränar sin hund. Till sist måste du kanske till och med lägga ned hunden på rygg med ett bestämt grepp vid nacken och få hunden att slappna av, då får den resa sig på ditt kommando. Detta måste du klara av att göra hur tufft det än låter. Det är snällare att kontrollera din hund än att låta ett aggressivt beteende ta över.(Se TV4+ måndag kväll och lördag fm.)

Samhällets restprodukter.

I Moral, Revolution, samhälle den mars 5, 2008 kl 3:36 e m

Ta en annan väg  Man hör upprörda röster, stadens invånare beklagar sig över alla dessa unga män som drar omkring på stan och sprider högerpropaganda. Dom fick säga vad dom ville för vi i Väst har uttrycksfrihet. Här får man om man vill skända andras profeter och man får även kalla vissa mindre grupper i samhället för cancersvulst. Dessa människor låser in hat i sina hjärtan och dör ofta av hjärtattack, har sett det hända förut, akta dig Åke, välj den kärleksfulla vägen, snälla. Vi måste inse hur nära vi står varandra och hur mycket vi påverkar varandra. En händelse på en plats på jorden är i nästa ögonblick spridd över hela jorden och påverkar oss alla både mentalt och känslomässigt ibland också fysiskt som vi ser med miljöpåverkan, exempelvis kärnavfallsmoln från Chernobyl.

Det viktiga är att i framtiden kunna se kopplingen mellan det kommande ”systemsamhället” och behovet att förstå människors olikheter inte bara kulturella olikheter utan också på mänsklig nivå. Det passar helt enkelt inte längre att stöpa alla i samma form. En tankemodell som fortfarande härskar inom skolan. Kanske var det bästa för samhället när vi gick in i industrialismen men inte längre. Och det kommer att göra ont att förändras och utvecklas till något nytt.

 

Jag hade en tro att dom unga stod för förändring och öppenhet för det nya, öppenhet för förändring men dom man ser som är mest förbannade är just dom unga, dom mest missanpassade. Dom är likt vilda hundar som biter alla som vågar sig för nära. Vems är felet att dessa individer glider omkring på gator och torg och skitar ner omgivningen? För dom står inte för något gott. Jo, samhället har skapat dessa individer. Ofta har dom brister i känslomässig kontakt från tidig ålder. Vi har i hela Europa sett högerns vinnande strategi som hyllar kapitalet och individualismen men också anpassningen i formen, som Göran Perssons uttalande (en av högerns tydligaste figurer) ”Köp mer”. Så här ska du vara och tänka om du ska lyckas. Detta har pågått länge i vårat samhälle. Det genomsyrar allt. Och alla går i kopplet. Den största boven är skolan som enligt mig bara skapar problem för samhällets individer. Systemet passar vissa och vissa lyckas lägga band på sig och anpassar sig efterhand. Man ser idag stora problem hos unga som inte känner sig hemma i det som presenteras för dom. Ibland går det tragiskt nog för långt.

 

Samhället är i förändring. Om man ser till Amerika så har minoriteterna där blivit majoriteter och påverkar samhället i stora mått, något vi kommer att se mer av här i Europa också. Dessa individer som inte kan se denna förändring vänder sig emot och blir till sist aggressiva. Det är ingen som tar sig tid att förklara för dom och avståndet mellan dem och de övriga ökar och även deras övertygelse. Tidigare hade vi en auktoritet i samhället som kunde säga åt dessa individer att skärpa sig men den modellen har försvunnit och väl är det (se diktaturerna, kanske kunde man erbjuda dessa människor fritt visum till Kina).

 

Mångfaldens (ett ganska uttjänt ord) tidsålder.

Jag måste tacka dessa individer som står och gapar ut sin propaganda. Dom visar mig med all tydlighet vad jag ser som gott och att jag med säkerhet har valt den goda vägen. Ett liv utan våld och trakasserier, utan likriktning och utan grupptryck. Att jag kan odla min individuella potential. Att jag kan leva i harmoni med min omvärld. Jag skulle vilja hjälpa dessa människor att se skönheten. Naturen visar med att tydlighet upp detta. En blomma är inte den andra lik. Titta bara på en urskog i jämförelse med en granplantering, där träden står i raka rader och hur dom försurar för varandra och lever inte som vackra välmående träd. En förändring i attityder och förhållningssätt måste ske på personlig grundnivå. Och detta är inget man kan lagstifta om. Vi måste hjälpa dom vi har runt omkring oss. Kunskap skapas bara av människor.

 

Upplever vi olikheter som skrämmande, hotfulla eller som spännande?

Religion i förändring

I Religion, samhälle den februari 26, 2008 kl 12:30 e m

Vi först göra klart att jag önskar visa att tänkvärd respekt för den Svenska Kyrkan och dess anhängare och har själv Jesus som ledstjärna och vän. Men har stor del av mitt liv varit i diskussion kring religion och ofta stångat mig blodig mot dom rigida dogmerna inom Svenska Kyrkan och dess pedagogik. Växte upp med milt kristna föräldrar där vi bad kvällsbön med knäppta händer vilken kändes lite påtvingat när jag blev lite äldre. Men bönen var en bra avslutning på dagen och som liten kände jag en skön trygghet i rutinen och var noga med att det blev gjort. Döptes och konfirmerades innan man visste vad detta innebar. Och konstigt nog mörkades detta av prästen under utbildningen. Vi gick igenom lite bibeltexter och dylikt men inget om att man själv nu skulle anamma en gemensam tro och kyrklig dogm. Min inställning är att kyrkan som jag känner har stulit min Jesus och hans predikningar och förskjutit meddelandet till att styra makt och begär från kyrkans sida. Nu när jag läser bibeln kan jag tolka allt på nytt bara jag är kritisk och omvandlar begreppen. Jag har lite svårt för att man som präst kan använda begreppen Gud och Själ så ofta och man tar i detta förhållningssätt en attityd som är så traditionellt och statiskt. Varför skulle vi godkänna dessa begrepp? Visa mig en själ eller en Gud, lever dessa män på fantasier likt ett barn med låtsas kompis?  

Förlåt mig om jag provocerar men vart tog kritiken och analysen vägen inom kyrkan. Dom säger i den meningen att vi alla ska dela vad deras tolkning av vad begreppet betyder. Ta exempelvis Vår Fader, vad innebär detta? Om jag skulle göra en egen fri tolkning så skulle Fader vara livskraften, att jag är född av en moder med hjälp av en Fader och han i sin tur är född med hjälp av en Fader osv. Något som också syns i våra handlingar hur vi puttar igång ett händelseförlopp genom minsta vink. En pågående och oändlig process av lycka och tillfälligheter. Att man får möjligheten att som människa uppleva kärleken och allt det sköna. Att det finns dom som vill kasta bort detta med ett bälte dynamit eller en snara runt halsen är väldigt tragiskt och synd. Kan vi inte visa för varandra det underbara i livet. Det är här det börjar bli jobbigt för den som kallar sig kristen och som är fast i dogmen och doktrinerna. Ta bar namnet på kyrkan, Den Kristna Kyrkan vem skulle kunna tro att Jesus Kristus skulle vilja uppkalla detta efter sig? Är det martyrskapet? Kyrkan var väl platsen för samtalet med varandra och samtalet i tystnad vissa kallar det bön andra meditation.

Om vi går vidare med begreppen och hädar lite till så skulle jag djärvt nog kunna säga att Det medvetandet sinnet (på engelska kallat Mind) också är Vår Fader eller Gud. En annan tanke som slagit mig är att Österländsk filosofi och tro är så framträdande i religionerna i Mellanöstern när man lättar lite på begreppen. Och man har knutit ihop det gamla Grekland med östern via båtväg och sidenväg. Och man har hittat spår efter studenter i Indien och Kina från mellanöstern så tidigt som mindre är hundra år efter Jesus. Skulle inte vandringarna ut i öknen kunna vara att besöka sin lärare i Öst.

Det är ingen större skillnad på oss sedan Kristus tid vi önskar oss lycka och välgång, hälsa och mat och husrum. Vi vill leva i harmoni med vår omgivning och dela detta med andra. Vi vill bli vuxna människor med kärlek och visdom. Låt nu detta ske. Jesus, Buddha, och Mohammed är mina bröder. Och det kan ingen ta ifrån mig.

Myrstacken

I etik, Revolution, samhälle, Uncategorized den januari 24, 2008 kl 1:27 e m

 Hur ser en dag ut i myrstacken? -Nummer ett så vill man inte sticka ut, hi hi, sa myran. Alla vill att man ska göra det som krävs av en myra. Ni vet säkert, att arbeta som en myra. Jag gillar verkligen min stack den är mitt hem och där bor alla i min familj. Jag skulle vara väldigt vilsen utan min myrstack. När jag bara var en liten larvig minimyra hade jag undervisning av större mer bestämda myror och jag skäms lite när jag tänker på allt arbete dom lade ned på mig och vad lite det var värt. Men jag ser mig mer som undantaget som skriver regeln. Jag måste bryta med hela kedjan, vi har alltid varit arbetsmyror, en stolt ätt från förr. Eller är jag kanske en drönare? Eller är jag en kastlös. Varför finns det ingen plats för mig i stacken? Jag är också född här med samma rättigheter som alla andra. Varför känns det som dom dömer mig. Ser på mig som om jag var från skogen. –Jag kände en gång en myra som du, han hamnade under en sko på norra stigen, sa en äldre myra häromdagen.

Ibland går jag ut och hämtar ett barr och lägger det på stacken. Jag vet inte riktigt varför och dom som menar vad dom gör när dom lägger ett barr på stacken kollar lite snett på mig, tittar på varandra och muttrar något om skogen. Kanske ska jag ge mig ut i skogen. Jag kanske är en drottning fast i en arbetsmyras kropp. Ha, ha.Vad kan jag då berätta om mig själv? Jag har många grannar. Dom flesta verkar ha dåligt minne för dom säger och gör precis samma sak varje dag. Hur mår du? Vad gör du? Såg du tyngdlyftningen igår? Dom flesta myrorna här kan lyfta fyra gånger sin egen vikt. Jag klarar nog inte det, har aldrig provat. Varför måste man prova? Ibland blir tankarna lite för många och utan någon bra grund, bara meningslösa. Vad skulle bli bättre om jag visste svaret på varför man borde gilla tyngdlyftning. Skulle jag känna mig mer som en myra. Oj, titta här en 110 % -myra! Vi myror tycker inte om att tala om oss själva det är liksom mot våran natur. Annars så har jag tre delad kropp och sex ben. Varför har jag sex ben och inte fyra? Eller åtta? Mest stolt är jag över mina tentakler eller känselspröt. Dom är väldigt känsliga. Med dom plockar jag in all information som finns framför mig. Ibland får jag uppdrag från någon annan myra via spröten och då är det bäst att snabba sig. Ett meddelande kan låt ungefär så här, minus alla känslor och sinnesintryck.

–Snigel, skadad! Den finns på longitud 19 36, latitud 14 68 uppdrag; bära, alternativt röja väg. Om jag skulle undvika att visa mig på platsen skulle det vara en myra kort och hela projektet skulle haverera. Sedan skulle det slås på stora trumman och jag skulle smältas ned till föda för dom små krabaterna längst ned i källaren. Ibland snappar man upp information och kunskap man kunde ha varit utan. Det ska tydligen finnas en inbyggd tidskod i vårat samhälle. Den här tidskoden bygger på att en ny drottning föds och den gamla drottningen som brukar kväva revolutionen i sin binda genom att sluka dom nya drottningarna, hon sviktar och revolution bryter ut. Man lär sig flyga och en massa speciella saker händer under en tid. Alla är överförtjusta över sin nya fina drottning och alla har glömt den gamla som var deras moder. Sedan är allt tillbaka till det normala igen, ut och jobba. Jag kan känna på lukten här i stacken, är den inte lite unken? Det är dags för revolution! Svärmning!

Kanske är jag en helt ny typ av myra, en upptäckarmyra! Vad ska jag då upptäcka, kanske kan jag inte bestämma det på förhand. Utan måste själv bli överraskad över min upptäckt. Jag har hört gamla historier om sådana myror men allt är höljt i dunkel och mystik. Jag är myra och jag gillar inte mystik. Mystik säger man om allt som inte har en logisk förklaring. Som att myran Mayo alltid är sur fast han bara har tur. Eller att jorden är solens måne. Tid existerar inte för oss myror för vi är alltid myror, inga tvivel (men detta vet jag inte egentligen för jag har inte perspektivet av att vara människa). Historien måste läsas bakifrån, nystas upp bit för bit, ett gigantiskt pussel som kommer att falla på plats när den sista biten är funnen och det är först då man ser att det är ett pussel. Svårt. Lätt. Att leva, nysta upp, leta. Plocka barr. Leka, lära. Finna, kasta bort. Ibland när jag tittar på dom andra myrorna så kan jag tänka att deras enda ändlösa tanke är, myra. Myra i kontinuum. Det känns skönt lugnande. Jag blir rörd av deras pefekta tillstånd, hur dom tar hand om varandra. Skönt att vissa bara är myror. Myra, myra, myra och åter myra i deras underbara tomma skalle.

Men så känner jag en vind att så inte är fallet. Dom vet att dörren till det okända finns där och vågar inte öppna den. Dom låtsas att deras enda tanke är myra. Nickar i samförstånd till sin granne. Om jag intygar och bekräftar att du är myra så kan väl du göra det det samma för mig. Förblindar sig med mera arbete, flera barr mera tyngdlyftning. Förr eller senare kommer dom att bli tvungna att kliva genom dörren. Sanningen är en rök som glider genom dimman i mina sinnen. Jag tar myrstigen och ser var den slutar sen får jag se om jag tar ett steg till.

Myran

Känslor och handlingar

I etik, Filosofi, Moral, Religion, Revolution, samhälle, zen den januari 22, 2008 kl 1:35 e m

Ilska räknas som en känsla och kan bli ett utbrott. Känslor är inte helt enkla att diskutera som begrepp. Våld är en handling som ofta men inte alltid grundar sig på ilska ofta innehåller våld makt eller maktutövning. Vi dödar hela tiden något eller någon. I kroppen pågår ständigt dödandet och födelsen. Det är livet. Celler slår ut andra celler och virus och nya celler bildas. Vi dödar växter och andra levande varelser för att tillgodose våra liv. Så jag säger inte att det är fel att döda. Ville bara säga att det känns fel när argumenten och den moraliska grunden består i överlevnaden och den mänskliga naturen samt i konkurrensen. Begrepp jag har svårt att acceptera men som är stora här på jorden. Men om det inte fanns konkurrens?Jag satt bredvid en ekonomistudent som arbetade på sin avhandling vid ett fint universitet i Tyskland. Jag frågade om han skulle kunna skapa en modell som inte bygger på att suga ur resurserna ur jorden och samtidigt skapa välmående individer. Hans svar var Kommunism och att den modellen svarar bäst mot mina önskningar men där känner jag att det faller igen. Kommunism bygger också på konkurrens och på att utnyttja och förädla resurserna och inte på att skapa balans. Och som med alla ekonomiska, politiska, religiösa idéer och dogmer så faller dom till slut, ofta pga. av människans girighet och egoism. Vad går dagens marknadsekonomi ut på? Det handlar om att göra billiga grejer och kränga dom till högsta möjliga pris. Snacka om att leva i nuet. Det finns snart inga bönder kvar som kan skapa mat åt oss och maten som ändå skapas är så dålig att vi måste ta näringstillskott och vitaminer samt allt socker och antibiotika som tillsätts. Ta en titt på Kina och överallt annars också, där alla vill till storstan och tjäna pengar. Efter diskussionen på planet gick jag av i München och tog en maltöl i transithallen för 80skr. Lycklig!

Att inte göra ont och att försöka och sträva emot att göra gott. Och att skapa och göra gott för andra. Vill här ta upp historien om rajan som var vilse i öknen och som möter en lejonhona med ungar. Rajan kunde döda lejonhonan och klara sig en stund till men väljer att ge sitt liv för lejonfamiljen. Vad är det då att göra det onda? Hur kan vi undvika detta. Hur kan vi göra det goda. När vi gör något gott så innehåller det med säkerhet något ont. Om jag fick kriget i Irak att upphöra så skulle nog nytt lidande uppstå i dess bakvatten och Bush/vapenhandlarna skulle bli onda på mig. Kanske skulle våldet aldrig upphöra i regionen. Men jag skulle nog välja fred det ligger i min natur.Hur gör man gott? Actualize harmony; do not be angry. Dina handlingar måste på bästa sätt svara mot situationen du står inför. Jag anser inte mig själv som speciellt klok eller vis utan snarare som radikal eller säg, missanpassad. Jag köper inte dom normer och dogmer som man ska tro på eller tvingas tro på i dagens samhälle. Här vaknar revolutionen, men hur. Det blir så stort om man vill förändra världen och det är så många som gillar läget som det är. Vill här inflika att jag gillar denna värld och alla dess invånare men det skulle faktiskt kunna bli ännu bättre, mindre lidande. Jag skulle vilja se mer riktigt vuxna och växande individer som av egen erfarenhet såg vad ett riktigt liv innebar, ett liv med ansvar. Dom flesta är crybabies små grinungar som ska ha mer av det söta hela tiden.

Vad anser jag då om att äta kött? Jag har under mitt liv och under dom sista åren med meditation gjort erfarenheten; att jag önskar att leva och strävar mot lycka. Därav kan jag inte dra någon annan slutsats än att alla levande varelser hyser samma önskan. Det bör jag utgå ifrån. Hur kan jag hjälpa dom i detta? För mig är det inte att ta deras liv (om det inte gäller en självmordsbombare, han vill ju faktiskt dö, eller är han bara förblindad och skulle hellre vara hemma hos sin gråtande mor). Om nu inte situationen kräver detta. Jag kör exempelvis bil och dödar många olika djur på vägen. Så jag försöker minimera skadorna på min omvärld och arbetar för andras lycka. Där räknar jag in mina vänner och människorna som dyker upp i mitt liv. Vad säger jag till dom? Är mina motiv goda och för deras bästa. Eller är vi bara konkurrenter. Inom min Zenpraktik så tar man vissa löften; lärande föreskrifter (precepts) och dom arbetar man med hela tiden i sitt liv inte bara när man mediterar, om det blir en förskjutning eller ett snedsteg så ser man detta och återvänder till löftet. Det ska inte ses som en lista av lagar som säger vad man inte får göra eller måste göra utan används dynamiskt i ens tillvaro och i mötet med världen. Om vi skapar en lista så binder den oss mer än den befriar.

All lycka och välgång

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.