Verksamheten hos stort medvetande är att förstärka sig självt genom olika erfarenheter. På ett sätt kommer våra erfarenheter en efter en annan som färska och nya, men på ett annat sätt är dom inget annat än ett kontinuerligt och upprepande avslöjande av det stora medvetandet. Till exempel, om du tar något gott till frukost, kan du säga, ”Detta var gott”. ”Gott” syftar till något som är upplevt för länge sedan, trots att du inte kommer ihåg när. Med stort medvetandet accepterar vi varje erfarenhet som att vi känner igen ansiktet i spegeln som vårt eget. För oss finns det ingen rädsla att förlora detta medvetande. Det finns ingenstans att komma från eller gå till; där finns ingen fruktan för döden, inget lidande för ålderdomen eller sjukdom. Det är därför som vi njuter av alla aspekter av livet som ett avslöjande av det stora medvetandet, vi bryr oss inte om någon överdriven glädje. Så vi har en orubblig lugn och det är med detta orubbliga lugn av stort medvetande som vi praktiserar zazen.

 

MEDVETANDETS OGRÄS

 

”Du borde vara tacksam för dom ogräs du har i ditt medvetande, för dom kommer till slut att berika din praktik”

 

När alarmklockan ringer tidigt på morgonen, och du går upp, då tror jag att du inte mår så bra. Det är inte lätt att gå och sätta sig, och även efter att du anlänt till zendon och börjat med zazen måste du anstränga dig för att sitta bra. Detta är bara vågor i ditt medvetande. I ren zazen borde det inte finnas några vågor i ditt medvetande. Medan du sitter kommer dessa vågor att bli mindre och mindre, och din ansträngning förändras till en subtil känsla.

 

Vi säger, ”Dra upp ogräsen för att ge näring till plantan”. Vi drar upp ogräset och gräver ned den nära plantan för att ge den näring. Så även om du har vissa svårigheter med din praktik, även om du har vissa vågor medan du sitter, kommer dessa vågor att hjälpa dig. Så du borde inte bli störd av ditt medvetande. Du borde istället vara tacksam för dessa ogräs, för dom kommer till slut att berika din praktik. Om du har en viss erfarenhet av hur detta ogräs i ditt medvetande förvandlas till mental näring, kommer din praktik att utvecklas anmärkningsvärt. Du kommer att känna denna utveckling. Du kommer att uppleva hur dom blir självförsörjande. Så klart är det inte så svårt att ge en filosofisk eller psykologisk förklaring av vår praktik, med det räcker inte. Vi måste ha den verkliga erfarenheten av hur våra ogräs förändras till näring. Bestämt uttryckt, varje ansträngning vi gör är inte bra för vår praktik för den skapar vågor i vårt medvetande. Det är emellertid omöjligt att uppnå absolut lugn hos vårt medvetande utan någon ansträngning. Vi måste göra en ansträngning men vi måste glömma oss själva i den ansträngning vi gör. I detta rike (this realm) finns det ingen subjektivitet eller objektivitet. Vårt medvetande är bara lugnt, utan någon medvetenhet. I denna omedvetenhet, försvinner varje ansträngning och varje idé och tanke. Så det är nödvändigt för oss att uppmuntra oss själva att göra en ansträngning ända till det sista ögonblicket, och sedan försvinner all ansträngning. Du bör hålla ditt medvetande på din andning tills du inte längre är medveten om din andning.