Hade idag en intressant diskussion med mina vänner Jonas och Masse på kaféet Mekka. Vi drack svart kaffe och jag tog en liten kaka, ska dra ned på sockret tycker min fru. Servitriserna är nya och jag saknar dom gamla. Diskussionen landade i ämnet ilska och jag känner redan hur adrenalinet rinner ut i venerna bara att tänka på situationen. Det blev dom två mot mig och jag satt bokstavligen i ett hörn.
Skulle ilska vara något som ligger i vår natur, ett djuriskt beteende som grundar sig i överlevnad och konkurrens. Dessa biologer. Vi gled in på vegetarism och om ilska och våld är besläktade. Är det våld att ta en annan människas liv? Är det ilska att ta en annan varelses liv? Är det ilska som driver krigare, terrorister, slaktare? Jag gjorde anmärkningen att vi låg på ett högt skikt i människans uttryck när vi diskuterade uttrycket ilska. Vad är det som skapar ilskan hos oss när vi hör något eller ser något. Inom Buddhismen som jag studerar och praktiserar talar man om att det är våra motiv, behov och vår girighet som i slutändan skapar detta känsloutbrott. Skulle vi kunna se att mycket av våra behov är påhittade och grundar sig i en påhittad egoistisk livssyn. Men vad leder till ilska och vad ska ilskan leda till? Den kan vara en drivkraft som får oss att handla i nödvärn och liknande situationer. Och så klart kom argumentet från Lumpen upp. Om du var pressad upp i ett hörn och någon ville döda din familj, vad skulle du då göra? Använda våld? Om du hade ett vapen?
Var börjar mina handlingar och andras tar över. När jag köper kött eller dödar och slaktar det själv. Det ska sägas att så länge som samtalet fortgick så ökade allas adrenalinnivå och en viss ilska visade sig. Det hela var väldigt talande. Vi stred om våra uppfattningar och svårigheten att släppa på någon sanning vi skaffat oss. Jag blev upprörd över att dom andra hävdade att deras dödande av djur berodde på överlevnad och inte innehöll något våld eller ilska (anger). Jag blir så förbannad att man aldrig får träffa människor med någon vettig åsikt. Jag samlar på idioter. Aaarrgghh! Så arg att jag snart är i tillståndet rigor mortis.
2 comments
Comments feed for this article
januari 21, 2008 vid 6:32 e m
Masse
Jag vidhåller fortfarande att man inte dödar djur för att man är arg utan för att man vill åt dess kött, och för att provocera dig förstås.. Dessutom har jag förmånen att köpa kött själv i butiken och slipper således att ta livet av kossan (förutom när jag är i pakistan). Därav slipper jag att döda djur. Jag är medveten om att detta är en handling som kan likställas med att döda djuret men det är självklart mycket enklare.. Jag förstår etiska och moraliska skäl att inte äta kött, men jag menar att ilska inte har så mycket med själva dödande av djur, mera ett behov, rationellt eller inte. Om detta behov är egoistiskt eller ej kan diskuteras, jag anser att det är det men jag står för att jag är en egoist ibland.. Däremot är mord eller dödande av människor mera känslosamma handlingar och har ingen direkt nytta (för de som äter kött)…
Men all ilska kommer någonstans ifrån, och att fråga sig själv varför man är arg är nog bättre än att ge utlopp åt sin ilska genom direkta våldshandlingar…
Kaffet var utmärkt förresten, men någon ilska kände jag aldrig under vår diskussion, kanske för att jag är en väldigt fredlig person….
Masse
januari 22, 2008 vid 9:49 f m
lowcase
Du har förstås rätt att äta kött, precis som resten av världen. Men under vilka val gör man det. Att det ligger i människans natur anser jag bara som strunt och okunnighet. När jag ser till mig själv så vill jag leva ett gott och lyckligt liv och tror därav att alla levande varelser hyser samma känsla. Men jag gillar diskussionen för den får en att ta några steg in på moral och etik vilka är starkt bundna till mitt andiga liv. Jag var inte så upprörd men kunde ha blivit, tror jag.
Hans Lowcase