On vacation

Just let go of everything. Open the hand of thought. Live your life without comments /Gassho Gendo

Zens Sinne, Nybörjarens Sinne del.14

 

Utdrag ur Zen Mind, Beginner´s Mind av Shunryu Suzuki

 

BUGANDET

 

”Att buga är en väldigt viktig övning. Du bör vara beredd att buga, även i ditt sista ögonblick. Även om det är omöjligt att göra oss fria från våra självcentrerade begär så måste vi göra det. Vår sanna natur önskar det av oss.”

 

Efter zazen bugar vi ned till golvet nio gånger. Genom bugandet ger vi upp oss själva. Att ge upp oss själva betyder att vi ger upp våra dualistiska idéer. Så det är ingen skillnad mellan zazen-praktiken och bugningen. Vanligtvis betyder bugningen att visa vår respekt för något som är mer värt än vi själva. Men när du bugar till Buddha bör du inte ha någon ide av Buddha, du blir bara ett med Buddha, du är redan Buddha själv. När du blir ett med Buddha, ett med allt som existerar, finner du den sanna meningen med att finnas till. När du glömmer alla dina dualistiska idéer, blir allting till din lärare och allt kan bli objektet för din dyrkan.

 

När allt existerar i ditt stora sinne faller alla dualistiska relationer bort. Det är ingen begränsning mellan himmel och jord, man och kvinna, lärare och elev. Ibland bugar en man för en kvinna, ibland bugar en kvinna för en man. Ibland bugar eleven för mästaren, ibland bugar mästaren för eleven. En mästare som inte kan buga för sin elev kan inte buga för Buddha. Ibland bugar mästaren och eleven tillsammans till Buddha. Ibland bugar vi till katter och hundar.

 

I ditt stora sinne, har allt samma värde. Allt är Buddha han själv. Du ser något eller hör ett ljud och där har du allt precis som det är. I din praktik bör du acceptera allt som det är, du ger varje ting samma respekt som du ger till Buddha. Här är det Buddhaskap. När Buddha bugar till Buddha och du bugar för dig själv. Detta är en sann bugning.

 

Om du inte har denna bestämda övertygelse av stort sinne i din praktik, kommer ditt bugande att bli dualistiskt. När du är dig själv, kan du buga för allting i den sanna bemärkelsen. Bugandet är en väldigt viktig övning. Du bör vara redo att buga i din sista stund; när det inte finns något annat att göra än att buga, bör du göra just det. Denna typ av övertygelse är nödvändig. Buga med denna inställning och alla löften, all undervisning är din och allt kommer att rymmas i ditt stora sinne.

 

Sen no Rikyu, grundaren till den Japanska teacermomin begick Harakiri (rituellt självmord) år 1591 på order av sinn herre, Hideyoshi. Precis innan Rikyu tog sitt liv sa han; ”När jag har detta svärd finns det ingen Buddha och inga patriarker”. Han menade att när vi har svärdet av stort sinne, finns det ingen dualistisk värld. Allt som existerar är denna anda. Denna typ av orubblig anda var alltid närvarande i Rikyus teacermoni. Han gjorde aldrig något på ett dualistiskt sätt, han var alltid beredd att dö i varje ögonblick. I ceremoni efter ceremoni dog han och återuppstod igen. Detta är andan i teacermonin. Det är på detta sätt vi bugar.

 

Min lärare hade en valk på pannan från allt bugande. Han visste att han var obstinat, envis typ, så han bugade, bugade och bugade. Anledningen till allt bugande var att han kunde höra sin uppmanande lärares röst. Han hade anslutit sent till Sotoordern när han var trettio år gammal, vilket är sent för en blivande Japansk präst. När du är ung är du mindre envis och det är enklare att göra sig av med sin själviskhet. Så hans mästare kallade alltid min lärare för ”Din sent anslutna typ” och skällde på honom för att han anslutigt så sent. Egentligen så älskade hans mästare honom för hans envisa karaktär. När min lärare var sjuttio sa han, ”När jag var ung var jag likt en tiger men nu är jag likt en katt!”. Han var väldigt nöjd med att vara likt en katt.

ZENS SINNE del13

Utdrag ur Zen Mind, Beginner´s Mind av Shunryu Suzuki

 

INGEN DUALISM

 

”Att stilla ditt medvetande betyder inte att stanna upp all aktivitet i medvetandet. Det betyder att ditt medvetande påverkar hela din kropp. Med hela ditt medvetande formar du en mudra med dina händer.”

 

Vi säger att vår träning bör vara utan att skaffa oss idéer, utan några förväntningar, även om/av upplysning. Detta betyder inte, emellertid, att bara sitta utan syfte. Denna praktik fri från att inskaffa idéer är baserad på Pranja Paramita Sutra. Dock, om du inte är försiktig kommer sutran att ge dig en erhållande idé. Den säger, ”Form är tomhet och tomhet är form”. Men om du fäster dig vid detta påstående, är du utsatt för att dras med av dualistiska idéer: här är du, form, och här är tomhet, vilken du försöker att förstå genom din form. Så ”form är tomhet, och tomhet är form” är fortfarande dualistisk. Men som tur är fortsätter vår lära att säga, ”Form är form och tomhet är tomhet”. Här finns det ingen dualism.

 

När du tycker att det är svårt att sitta med ett stilla medvetande när du sitter och fortsätter att försöka stoppa ditt medvetande då är det stadiet ”form är tomhet och tomhet är form”. Men när du praktiserar på detta dualistiska sätt, mer och mer kommer du att bli ett med ditt mål. Och när ditt sittande blir utan ansträngning, kan du stilla ditt medvetande. Detta är stadiet av ”form är form och tomhet är tomhet”.

 

Att stilla ditt medvetande betyder inte att du stoppar all aktivitet i medvetandet. Det betyder att ditt medvetande genomsyrar hela din kropp. Ditt medvetande följer din andning. Med hela ditt medvetande skapar du mudran med dina händer. Med hela ditt medvetande sitter du med smärta i benen utan att bli störd av dem. Detta är att sitta utan idén av någon förtjänst. Till en början kommer du att känna en begränsning i din ställning, och sedan när du inte blir störd av begränsningen längre, har du funnit meningen i ”tomhet är tomhet och form är form”. Så att hitta din egen väg trots vissa begränsningar är övningen av vägen.

 

Praktik betyder inte att vad du än gör, även ligger ned, är zazen. När begränsningarna du har, inte längre begränsar dig, det är detta vi menar med att praktisera. När du säger, ”Vad jag än gör så är det Buddha naturen, så det spelar ingen roll vad jag gör, och jag behöver inte praktisera zazen,” detta är redan en dualistisk förståelse av ditt vardagsliv. Om det nu inte spelade någon roll, så finns det ingen anledning att säga det på det sättet. Så länge det berör dig vad du gör, så är det dualistiskt. Om du inte bryr dig om vad du gör, så skulle du inte säga så. När du sitter, sitter du. När du äter, äter du. Det är allt. Om du säger, ”Det spelar ingen roll,” betyder det att du gör en ursäkt för att göra något på ditt sätt med ditt egna lilla medvetande. Det betyder att du är bunden till något speciellt sätt eller en speciell väg. Det är inte vad vi menar när vi säger, ”Bara att sitta är nog” eller ”Vad du än gör är det zazen,” Så klart är allt vi gör zazen, men om det är så, behöver vi inte säga så.

 

När du sitter, bör du sitta utan att bli störd av dina smärtsamma ben eller av sömnighet. Det är zazen. Men till en början är det väldigt svårt att acceptera saker som dom är. Du kommer att känna dig förtretad av känslan du har i din praktik. När du kan göra vad som helst, även om det är bra eller dåligt, utan att störas eller av obehaglig känsla, det är verkligen vad vi menar med ”form är form och tomhet är tomhet”.

 

När du lider av en sjukdom likt cancer, och du förstår att du inte kan leva mer än två eller tre år, sökande efter något att lita på, kan du börja praktisera. En person kanske litar på Guds hjälp. Någon annan kanske startar praktisera zazen. Hans övning kommer att koncentrera sig på att hålla medvetandets tomhet. Detta betyder att han försöker bli fri från lidandet av dualitet. Detta är övningen av ”form är tomhet och tomhet är form.”(båda på samma gång egen anm.) Genom sanningen i tomheten, vill han finna det verkliga förverkligandet av den i sitt liv. Om han praktiserar på detta sätt, tror på det och gör en ansträngning, det kommer att hjälpa honom, men så klart är det inte någon perfekt utövning.

 

Att veta att ditt liv är kort, och att uppleva och njuta av det dag efter dag, ögonblick efter ögonblick, är att leva ”form är form och tomhet är tomhet”.  När Buddha kommer, välkomnar du honom; när djävulen kommer välkomnar du honom. Den ryktbare Kinesiska Zenmästaren Baso sa; ”Solansiktes-Buddha och Månansiktes-Buddha”. När han var sjuk frågade någon honom, ”Hur mår du”? Och han svarade, ”Solansiktes-Buddha och Månansiktes-Buddha”. Det är livet med ”form är form och tomhet är tomhet”. Det är inga problem. Ett år av liv är bra. Ett hundra år av liv är bra. Om du fortsätter din praktik på detta sätt, kommer du att uppnå detta.

 

Till en början kommer du att ha olika problem och det kommer att vara nödvändig att du anstränger dig för att fortsätta din utövning. För nybörjaren är praktik utan ansträngning ingen riktig praktik. För nybörjaren kräver praktiken en stor ansträngning. Speciellt för unga, det är nödvändigt att kraftfullt försöka för att komma någonstans. Du måste stäcka ut dina armar och dina ben så långt dom når. Form är form. Du måste vara sann mot den vägen du går och till slut kommer du till punkten där du måste glömma allt om dig själv. Tills du kommer till denna punkt, är det helt fel att tro att allt du gör är zazen eller tro att det inte spelar någon roll om du praktiserar eller inte. Men om du anstränger dig ditt bästa att fortsätta din praktik med hela din kropp och hela ditt medvetande, utan några uppnående tankar, då kommer allt du gör att vara riktig praktik. Att bara fortsätta bör vara din målsättning. Form är form och du är du, och den riktiga tomheten kommer att förverkligas i din praktik.